Elisabeth Fays dikt ”I did not die” bör passa in som en sista hälsning till denna naturvän!
————————————–
Stå ej vid min grav och gråt för mejJag är inte där – Jag sover ej.
Jag är en svalkande sommarvind
Som varsamt smeker din varma kind.
Jag är ett stilla regn en sommardag,
Lärkans vackra sång – ja det är jag.
Jag är kristallen som gnistrar i januarisnö
Jag är vårens droppande tö
När du vaknar till morgonsolens ljus
Är det jag som är stadens växande brus
Jag är solen som skiner på stilla vatten
Och en blinkande stjärna om natten.
Så stå inte vid min grav och gråt för mej
Jag är inte död – jag finns nära och runt om dej. |